Resan till La Manga 2016.

Både hösten 2014 och 2015 körde vi över Kasselbackarna ner till Mulhouse, Frankrike där vi hade vårt första tvådagars stopp. Camping Les Castors, en trevlig camping som har renoverats och luftats upp av de nya ägarna, ACSI nr 1814.

Sen vidare ner genom Frankrike via Lyon och Nice till Spanien och Camping Caravaning La Manga. Vi tog bara stora lastbilsparkeringar ner och hem de flesta nätter, ville vi ha en paus eftersom vi har tiden så blev det någon camping från ACSI eller Camping Cheque katalogerna. ACSI har campingar som ligger nära resvägen om vi bara tittar efter ordentligt medan Camping Cheques campingar ligger många gånger längre ifrån det större vägnätet. Tänk bara när vi hösten 2015 hittade en camping i Avignon ute på en ö i floden Rhone. 33 km från motorvägen, 1,5 timmes restid och allt annat än trevlig. Mötande trafik fick backa undan för att vi skulle komma framåt.

img_20160924_083941

Sedan våren 2016 har vi bestämt att körsträckorna inte bör överstiga 40 mil per dag, att vi ska ta in på någon camping i vettig tid för en stunds avkoppling, framförallt för chauffören, mat och en god natts sömn.

Efter mycket läsande i campingkatalogerna för ACSI och Camping Cheque är det bara att konstatera att ACSI slår det mesta. De har flera olika rubriker med många undergrupper bland annat finns det i rubrik 2 en undergrupp F = nära motorvägsavfart < 10 km. Perfekt!

Dessutom testade vi att köra Frankrike, Luxemburg till Tyskland från Spanien i våras och där det är betalvägar kör vi dem, nästan 15 meters längd på ekipaget har respekt med sig, trånga byar, rondeller och annat hoppar vi mer än gärna över.

Omplåstrad husvagn innan vi körde ombord och fick koppla upp oss på el och Öresundsbrons undersida.

När vi planerade nerresan i år blev det färja Malmö – Travemünde med Finnlines, visserligen 10 timmars resa men med hytt var vi ganska utvilade när vi kom iland och styrde färden mot första campingen söder om Hamburg i Bispingen, camping Brunautal, ACSI nr 570. En camping med platser för övernattning där man kan stå kopplad utan att behöva väga av och gräsmatta utanför dörren. En trevlig liten restaurang med plats för ett 20-tal gäster och med god mat.

Här skulle vi invänta vänner som kom med morgonbåten så vi ringde campingen för att säga att vi var på väg och få veta hur dags de stängde receptionen. De hade fullt så trots alla tankar om att ligga på camping blev det en parkering denna första natt.  Men vad gjorde det när vi kunde komma dagen efter så vi kunde sitta ner i lugn och ro och planera hur vi skulle köra på den fortsatta färden söderut, visst vi hade planerat det mesta men alltid bra att prata ihop oss innan vi fortsatte.

Bara en sådan sak som att planera hur långt är det till nästa stopp. Med tre navigatorer borde vi ju få samma svar tycker man, men inte då – en sa 38 mil, nästa 42 och den tredje 76 – vad är fel, vilken väg kör navigatorerna oss, många frågetecken blev det. På restaurangen på kvällen blev frågan till dem som satt där – hur långt är det till Trier? Vilken väg är bäst? Svaret blev runt 40 mil och följ A1 även om det inte är motorväg men bra väg. Sagt och gjort första kördagen bar det iväg och plötsligt ser jag var som hade ”lurat” mig – de 76 milen var inte mil utan medelhastighet sedan tidigare. Lättnaden var stor då det plötsligt stämde hur lång dagens etapp skulle bli.

 

Första gemensamma kördagen bar det av mot Luxemburg och en liten by/stad med campingen ”Route de Vin” vid Mosel i byn Grevenmacher. (Koordinater: 49°40’58.8″N 6°26’57.9″E eller 49.682997, 6.449415).

 

Lite längre bort utmed vägen genom byn hamnar man i Wasserbillig och vid korsning av floden Mosel/Sauer. Det finns en lite färja från Wasserbillig över Mosel till Oberbillig i Tyskland. Nog inget vi skulle vilja göra med husvagn med tanke på färjans storlek och de riktigt tvära kanterna mellan färja och ramp. Se gärna denna lilla filmsnutt som vi hittade på Youtube:   http://www.youtube.com/watch?v=8WUp1pmHMbM dessutom kan vi rekommendera den lilla restaurangen på Wasserbillig sidan precis ovanför färjeläget, en mycket god flamkuchen blev vi serverade där.

Att handla och tanka är billigt i Luxemburg. För den som är intresserad av cykelturer finns det cykelleder (vi har inte testat), bra information på turistbyrån vid korsningen Mosel/Sauer. Dessutom är det inte långt till Schengen där ju Schengenavtalet skrevs på ombord på ”Prinsessan Mari-Astrid” ett fartyg för den som vill ta en dagstur på Mosel.

Från Grevenmacher och Luxemburg tog vi oss upp till motorvägen igen och fortsatte färden till Frankrike och betalvägarna. Här vill det till att ha koll på vilken avfart vi ska av på då det riktigt långt mellan eftersom det ska finnas betalstationer vid varje avfart, i våras tyckte vi det var märkligt att köra jämsides med motorvägen flera mil. Till campingen i Bulgneville tog vi oss på A 31 söder om Nancy och vid avfart 9, betalade vi för den sträcka vi kört. Vi körde genom en ganska trång by men allt är möjligt med tungan rätt i munnen. Campingen heter Porte des Voges, ACSI nr 1786. En trevlig camping med gott om utrymme även för oss med större ekipage. Campingvärden pratar franska (så klart), engelska och tyska vilket är allt annat är självklart. Det första som möte oss var välkomna tillbaka, den husvagnen känner jag igen, oj då kan vi inte passera obemärkt. Hönsen springer fritt på campingen men inte gav de oss några ägg inte. img_20160929_073548

En trevlig eftermiddag med sol och behaglig värme avslutades med en god middag, innan det var dags att sova ett par timmar före nästa dags färd. Upp i rimlig tid, frukost och vi kom iväg vid 9-tiden. Ut på motorvägen, tag en biljett och fortsätt färden söderut.

Mot Dijon och strax söder om staden går vi på A6 för vidare färd mot Lyon där vi följer motorvägen genom staden, kändes lite fel att inte ta oss runt om men inga problem att köra igenom. Strax söder om Lyon går vi över till A7 och nu börjar det bli dags att hålla utkik efter avfarten till Vienne och där följa väg N7 till Camping des Nations, ACSI nr 2021. På denna camping är det kroppsspråk och något ord franska som gäller. Finns några bra och stora platser för oss som vill göra ett stopp.

På denna camping har vi stannat två nätter för avkoppling och inhandling, finns ett stort och bra köpcentrum om man fortsätter några kilometer söderut. Det som var mest krångligt här var toatömningen, gömd inne bakom lekplatsen utan belysning när vi kom och skulle tömma tidig morgon, men med ficklampa och lite envishet går allt att lösa. Påfart till södergående motorväg är bara någon kilometer söderut men om man skall ut till norrgående motorväg är det genom Vienne igen.

Nu var det dags att hitta en bra och förhoppningsvis trevlig camping mot gränsen till Spanien. Fram med böckerna, vi har både ACSI och Camping Cheque korten och vi tänkte utnyttja de sistnämnda eftersom vi alla har checkar på våra kort. Vi hittade en camping som såg riktigt trevlig ut i boken. Camping Les Berges du Canal i Villeneuve-les-Beziers, nr 200. Platser upptill 200 kvm, vid kanalen, med pool. Dit åkte vi men ju närmare vi kom ju mer började vi ana ugglor i mossen. Trång infartsgata mellan restaurangerna, riktigt trång infart och när vi väl kom in fanns där inga stora platser, inget ordentligt utrymme att vända på utan riktigt trångt och sunkigt. Det blev stora manöverprovet för både Jöran och Sten. Ska bli spännande att någon gång kanske få svar från Camping Cheque hur den kan vara kvar i boken, fanns nämligen inga fräscha märken för Camping Cheque i receptionen.

Ja ut kom vi och sen körde vi en liten bit in mot byn och satte oss att leta efter något i ASCI istället och vi hittade en helt fantastisk camping i Narbonne. Camping La Nautique, ACSI nr 2382. Personal som verkligen var välkomnande, pratade mycket bra engelska och tittade ut och konstaterade att vi behövde ordentligt stora platser. Vi blev inskrivna, fick en nyckel som vi först inte förstod varför men den var väl till servicehusen, fast varför var det så viktigt att vi hade rätt nyckel till rätt plats? Vi körde in och kunde lätt backa in på vår plats, vattenpasskontroll och vi var direkt i våg även om det var med kopplad bil. OK veva ner benen och sen var det bara att koppla el, vatten om vi ville. Nyckeln vi fått passade i en av dörrarna i det lilla huset bakom vår plats och där fanns egen dusch, wc MED sits och handfat till varje plats. Lyx. Campingtoaletter, rastplatstoaletter är otroligt rena men de saknar oftast sitsen som vi är vana vid, det blir antingen att stå eller sätta sig på det kalla porslinet. Denna camping kommer vi definitivt att återvända till på hemresan.

Nästa dag är det dags att köra in i Spanien. Vid gränsen möttes vi av Guardia Civil i skottsäkra västar med maskingevär och de skickade ihop oss från 7-8 filer till två, trångt men det löste sig. Mest besvärligt var det med alla stressade fransmän och spanjorer som absolut måste före oss. Vi fortsatte färden till nästa större parkering för att äta lunch. Här blev det påhälsning av mindre trevliga män hos Sten & Kerstin, de ville veta varför Sten hade annan färg på nipplarna i däcken, att Kerstin skulle komma ut ur husvagnen och allt detta för att de inte skulle se att man nummer tre var i bilen och stal en mobiltelefon. Tack och lov kom de inte åt något annat men ändå fruktansvärt obehagligt. De hade nog tänkt sig en tur bort till oss också men vi han bli varnade. Så kom ihåg att alltid låsa bildörrarna när ni går av även när det ”bara” är för att kissa i vägkanten, gå in i husvagnen på toa eller stannar för att tanka, mer än en person som blivit av med saker från bilarna på detta sätt.

När vi hämtat oss fortsatte vi färden till en ställplats för både husbilar och husvagnsekipage ca 40 mil söderut som vi blivit rekommenderade. Skrev in de koordinater vi fått (N 40,57507 O 0,39333) och körde till restaurang Spätzle Fritz, Planes del Reine i San Rafael del Rio. Ett fantastiskt ställe med en stor plan, el för den som önskar och fritt WiFi. Uppställning kostar 4 euro för elen under förutsättning att man går in och äter annars är ytterligare 6 euro. Vilken mat vi fick och sen en god natts sömn. Här träffade vi även fler campare som var på väg till La Manga, världen är liten.

Kom bara ihåg om ni tänker köra hit att de har vilodag på måndagar.

Nu har det blivit dags sista dagens långa färd till La Manga. En lugn och behaglig dagsetapp även om nog chauffören i första bilen (Jöran) hade hemlängtan för det rullade på ganska fort emellanåt. Vid tretiden ankom vi till La Mangas parkering och här gjorde vi halt. Sten och Kerstin rullade in till sin plats efter att ha checkat in. De har mover på sin husvagn så det krävs inte riktigt lika mycket handkraft för att komma in på plats. Men nu har de kommit in, tältet är på plats efter att de varit och köpt den gröna mattan att lägga ut så det inte blir så mycket grus i tält och husvagn. Lite grön matta som vindskydd ut mot fälten har också kommit upp.

Vi frågade runt för att få lite hjälp dagen efter eftersom vi måste koppla av vagnen och sen dra in den med handkraft (vi lägger inte gärna på en mover på minst 35 kilo, de kilona använder vi till annat). In kom vi med en farlig fart sen var det bara att koppla till bilen igen och dra fram innan vi la ut nivåklotsarna och backade upp på dem. Dessutom vill det till att ha koll i sida och bakåt för att utnyttja platsen till fullo. Men nu är även vi på plats, med tält och allt annat klart tack vare hjälp av Sten och Kerstin i år. Tidigare år har andra svenskar varit snabba att hjälpa oss när det har behövts.

Vidare öden och äventyr som hänt sen vi kom återkommer vi till (bara roligheter).

Önskar er alla en trevlig Halloween.

Annonser

4 tankar om “Resan till La Manga 2016.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s